Den här bilden hittade jag på en gammal hårdisk eller vad det heter, och den är tagen i februari 2011, då jag mådde som sämst. Faktiskt hela 2011 var ett helvettesår för mig, bokstavligt. Jag rasade ihop, visste knappt vem ja var och mådde bara piss:(

 

Jag kommer inte riktigt ihåg exakt vilka händelser det året som gjorde mig så nere, som fick mig att rasa, hamna på botten och drunkna i tåraar.. Ingen släkting dog eller något, ingen blev sjuk i cancer. Det var nog bara att allt hamnade i skiten inom familj & vänskap och jag tappade bort mig själv tillslut. Jag visste nästan inte vem jag var längre, jag var så rädd att förlora det jag hade kvar. Jag sa dumma saker till dom jag älskade av hela mitt hjärta, som jag ångrar så otroligt mycket att jag sa. Jag förlorade två vänner, eller om det var fler. Några av dom bästa som fanns, tills jag insåg hur ledsen de gjorde mig. Nu saknar jag dom, fast samtidigt inte. Jag saknar tiden vi hade, men jag saknar inte deras ord när vi bråkade, deras lögner som kom fram och hur sårad de gjorde mig. Mina föräldrar gick igenom en skiljsmässa, det hände massa saker kring familjen och jag grät så ofta i mina föräldrars famn. kände mej som en liten bebis som inte kan ta hand om mina egna problem men jag tappade kontrollen och jag var inte i min egna själ, så konstigt javet,,. Det var två kvällar som var extra hemska, uusscchh vill inte ens tänka på dom! Dom har faktiskt påverkat en del grejer hur ja ser på saker idag - två år senare:(

 

Jag vet att ni tror att jag överdriver, men ärligt talat så gör jag faktiskt inte det...och att detta inte är någon stor grej, det vet jag att det inte är, om man t.ex. jämför med Juliahofsweden som förlorat tre familjemedlemmar vilket jag aldrig skulle klarat av. All cred till dig Juliah!!!! ♥ Men jag mådde så dåligt utan att riktigt veta varför, jag kände mig bara riktigtriktigtriktigt svag. Det mesta berodde nog på hur osäker jag var i mig själv, jag hade inget självförtroende. Jag vågade inte gråta, jag vågade inte känna. Jag var rädd att bli dömd, Det kändes bara som att jag gjorde min omgivning så ledsna och det ville jag inte, jag ville inte dela med mig av min osäkerhet och påverka deras vardag med mina känslor, de kändes bara inte rätt. Men att jag inte gjorde det gjorde ju bara så att allt blev helt fucked up och nu ångrar jag det verkligen! Även fast ja fortfarande hatar att visa mina känslor och gömmer allt inom mig tills de skapar tunga klumpar i magen så har ja bättrat mig en del måste ja säga:)

 

Just denna tid fanns en person extra mycket för mig, Anna Swan. Jag älskar dig så mycket även fast vi tappat kontakten nästan helt och tack för att jag fick stå på dina ben på jorden istället för mina den tiden, du var som min bigsiiiss. Jae så tacksam för att du alltid funnits för mig, tack för allltt♡

 

Jag lärde även känna en ny person detta år, som just nu är min bästavän i alla lägen, Lova Karlberg. Att lärt känna dig är en av de saker som har betytt mest för mig under hela min livs period, och du gjorde mig så lyckling detta år när jag mådde som sämst. Du gjorde så att jag fick ett leende på mina läppar, tryckte fram glädjetårar av skratt ur min gråtkanal som egentligen sved av tårar från kvällen innan, du byggde upp mig lite och lite mer för varje gång du sa att du älskade mig. Jag älskar dig min finaste ängel, jag kommer göra det föralltid och det vet du, ja svär på mitt liv ska göra allt för att få ha kvar dej vid min sida:)