Ni verkar gilla dehär med inlägg där jag öppnar mig med åsikter osv höhö, så jag tänkte göra det nu.. Och vad tänkte jag skriva om? Jo, om det här med människor som bara är ute efter status och populäritet.
Jag är så trött på folk som tar mig som nån slags av period-leksak. Att de ena stunden vill vara med mig och i andra stunden så dissar de mig totalt, jag finns inte i deras värld, inte nånstans i deras ögon. Helt ärligt har jag varit med om sånna personer ganska mycket, och även att jag kan vara personers andra hands val.. Jag blir så ledsen av det, att jag i ena sekunden är smuts för ngn och sen minuten efter så bjuder dom in mig och tar mig som en del av deras.
Jag ska inte komma in på fel ämne nu, så vi fortsätter på det jag ska skriva om.. Egentligen vad händer? Måste man visa mkt hud och ha världens tightaste skjärt för att ens få någons uppmärksamhet..? Räcker det inte med en underbar personlighet, ne det gör ju inte det längre. Mycket handlar om hur man ser ut och hur hög status man har, hur populär man är.. Jag förstår inte grejen med det? Varför ska det vara så himla viktigt...
Stockholm har blivit sjukt överdrivet. Har ni sett dom här vinens som en tjej som heter Bianca har gjort där hon jämför dagens ungdom jämfört med för några år sedan? Hon är så sjukt himla bra. Det ligger så mycket ren fakta genom det där.. Allt har förvandlas till en skitig värld där allt handlar om status, att ha rätt kläder, att se sjukt bra ut.
Jag har kompisar, som inte känns som mina kompisar längre.. Dom har förändrats så sjukt mkt, helt stört faktiskt. De där mysiga personerna som var så himla sköna har blivit dryga tjejer orrar som bara är ute efter enormt hög status och drar ner linnet till naveln? Ibland känns det... Det känns liksom som att de tkr det är pinsamt att dom känner mig OCH andra människor bara för att jag inte är sjukt populär och har det bästa utseendet..? Jag blir bara så knas på det, att några kan förändras så mycket och så snabbt på så kort tid..
Jag vet att man tappar vänner på vägen, men då ska det väll inte handla om att man förlorat någon på grund av att man själv inte är någon som alla vet vem man är.. Eller är det bara jag som tycker så? Jag undrar liksom vad det är som gör att den inte kan gå efter min personlighet bara för att den är så ute efter att behålla sin status... Gaaahhh!!
Mina bästavänner har sagt till mig att jag aldrig vågar se något dåligt hos folk, att jag aldrig vill se den sida av personen som drar ner på dens personlighet. Jag har börjat förstå att jag måste se det, men jag hatar det.. Jag har också fått höra att folk utnyttjar mig, vilket gör mig sjukt ledsen. Den största frågan är vad den vill ha från mig, vad jag har som inte den har. Inte har jag någon hög status, ingen speciell populäritet...Ingenting. Bara en massa sjukt underbara kompisar som bygger upp hela mig. Ta dom ifrån mig, and you're dead... haha
Jag är väldigt lätt att bolla med, att leka med.. Det är lätt för folk att ibland dissa mig totalt och ibland vara med mig, för jag glider bara med i smeten. Jag hatar det med mig själv, men jag märker det inte!!!
