gymnastiken
Som många av er troligen inte vet så tog jag för några veckor sen att ta beslutet att sluta på gympan. Varför är av många olika anledningar, men den viktigaste var att jag själv inte ville längre. Jag hade ingen motivation att gå till träningarna eller att ens fortsätta och bara själva viljan är nästan det viktigaste i gymnastik. Och eftersom jag inte hade den var inte längre kul. Det var ett beslut jag själv tog, som ingen annan tagit åt mig och det hade varit något jag tänkt på i två år och jag kände väl att det var dags att bestämma sig nu.
Det absolut svåraste med att sluta var bara att släppa själva gymnastiken som hade varit en så otroligt stor del av mitt liv. Att helt plötsligt ha så mycket tid. Jag hade liksom ett schema över hur min vecka såg ut. Gå hem och plugga, sova, träning, äta, sova, vakna, plugga, äta, sova, träning, äta, sova...
Att ta valet att sluta innebar också att jag skulle se några av mina bästavänner allt mindre och mindre, och det var så jobbigt. Alla träningar vi legat på golvet och gjort styrka tills svetten runnit, alla tidiga morgon vi setts på funktionärsuppdrag, dem gånger när vi gråtit för att det inte gått bra, dem gånger när vi stått på ett tävlingsgolv tillsammans, alla gånger vi pressats oss ner i spagat och alla miljontals gånger vi skrattat ihop - på träningar, i tävlingshallar, hemma hos någon, ute, på läger... Alla underbara minnen ♥
Tack alla gympakompisar för att ni pushade mig när det gick som sämst, tack för att ni alltid är så underbara. Kör på för ni är grymma så ses vi snart, promiiise.
love, Sofia
Kommentarer till inlägget ♥
Postat av: Anonym
Gud va fin text. Gråter.
Postat av: Ella beckvid
Gråter.
Postat av: Wilma
Åh, minns när jag träffa er på boda borg, då ni var där med gymnastiken.
Finaste bloggen har ni heeeeellt klart!
Kramisar!
Svar:
filippaochsofia.blogg.se
Trackback
